Karlssons klister syndromet...

Gav mig ut glad i hågen i helgen och skulle träna en liten sökruta med minidummies och tennisbollar.
Och körde fast totalt... Emil sökte av slarvigt o sen ville han ta mer mark och när jag skickade in honom i rutan igen ställde han sig och tittade lite fånigt och viftade på svansen. OOO nooo! inte karlssons klister syndromet... 
Gick hem och ringde goa Maire. Hon brukar alltid ha lösningar på mina dilemmor. 
Nu får han se på när jag går runt i hela rutan så det inte blir stigar fram till bollarna och sen smyger jag ner en och annan medan jag rullar ut en och annan så han ser och det blir en liten löpa. Lägger ut typ 8 bollar. Låter lite oxå när jag lägger ut. Vore ju kul om nån som inte håller på med hundträning ser mig, dom skulle ju typ skicka in mig på SSS :0) 
Nu  hämtar han glatt med vanlig fart som är ganska hög fart... (Herr krut är Herr krut :0) ) in så många jag tycker. Sist fick han ta 6 och så hämtade jag in de sista två och visade glatt att det faktiskt fanns två till.
Tack för tipsen Maire!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0